Kära vän,
Ibland stannar jag upp mitt i vardagens virvel och frågar mig själv: Vad jagar jag egentligen efter? Det är så lätt att fångas i en cirkel av ständigt sökande efter mening, att hitta svaret på den eviga frågan om varför jag är här. Men vad händer om vi, bara för en stund, upphör att jaga och tillåta oss själva att bara vara?
Mitt eget liv erbjuder mig i denna fråga både en berättelse och en insikt. Efter året av utmattning, där jag förlorade mig själv i arbete och andras förväntningar, fann jag ett oväntat lugn i att släppa taget om behovet av ständiga svar. Jag började praktisera mindfulness, ett ord som ofta surrar omkring oss. En enkel metod, men ack så kraftfull. Att vara fullt närvarande i nuet, att verkligen känna doften av kaffe, höra skrattet från ett barn, känna vinden mot mitt ansikte.
Denna livsstil återspeglas också i visdomen från filosofer som Alan Watts och Eckhart Tolle, som båda talat om vikten av att leva i nuet och acceptera livet precis som det är. Watts uppmuntrar oss att inse att livet inte är en resa med en destination att nå, men snarare en musik där vi ska dansa medan den spelas.
Från personliga erfarenheter har jag lärt mig att när vi slutar jaga mening och istället bara är, så öppnar vi dörrar till nya perspektiv. Vi ser världen och oss själva med fräscha ögon. Genom att omfamna obeständigheten i livet, finner jag en märklig frid i att acceptera att jag kanske inte behöver alla svaren.
För dig som söker att integrera denna närvaro i ditt eget liv, börja med de små stunderna. Ta fem djupa andetag varje morgon, känn solens värme på din hud, lyssna på en vän utan att tänka på vad du ska säga härnäst. Det är dessa små ögonblick som väver ihop en rik och meningsfull existens, utan att ständigt jaga efter dess mening.
Slutligen, hur kan detta tillvägagångssätt till livet appliceras av fler? Det börjar med att vi, tillsammans, vågar vara sårbara och starka, att dela våra stunder av “bara vara” och inspirera andra att upptäcka den frid som finns i att inte ha alla svar.
Vi alla är på en resa, och ibland är den bästa ledstjärnan inte en karta, utan förmågan att se skönheten i att bara vandra. Så jag frågar dig, hur skulle det känna om du tillät dig själv att bara vara, om än för en stund?
Med värme och eftertanke,
Denise
No responses yet